Att Ryssland är den största leverantören av vapen till Assads regim i Syrien är ingen hemlighet. Den ryske utrikesministern erkände helt öppet i en debattartikel i DN år 2011 att Ryssland tjänar miljardbelopp på vapenleveranserna till Syrien – och att de planerade att fortsätta med det. Fyra år senare fortsätter Ryssland mycket riktigt att leverera vapen och ammunition till Assads regim i Syrien. Faktum är att Ryssland är den största vapenleverantören till Syrien. Den senaste tiden har Ryssland dessutom skickat stridande förband till Syrien.
Ett skäl till att Ryssland stödjer Assad är att de känner sig hotade av Islamiska Staten. Enligt Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov strider cirka 2000 ryssar från norra Kaukasus med Islamiska Staten. Ska man även tro jihadisternas tidplan så planerar de att expandera kalifatet till västra Ryssland.
I rysk media framträder även denna bild: de ryska journalisterna är skadeglada och rent av hånfulla för att Europa tar emot de stora flyktingströmmarna från kriget i Syrien. I svenska medier visas oftast bilder på kvinnor och barn på flykt, medan ryska medier hellre visar hur manliga immigranter (vilka de facto utgör cirka 75% av alla immigranter till EU) drabbar samman med ungersk gränspolis. Kontrasten är slående. Den allmänna opionen i Putintrogna media är att flyktingarna tar all uppmärksamhet av EU:s ledare och politiskt korrekta media, vilket leder till Rysslands intervention i Ukraina hamnar i mediaskugga. Vidare är ryska medier nöjda med att EU destabiliseras av flyktingströmmarna på grund av att allt fler EU-länder inför gränskontroller och att Schengenavtalet därmed håller på att implodera. Ett försvagat, eller till och med upplöst, EU kan inte sätta lika stark press på Ryssland med ekonomiska sanktioner. Det främjar ett av Putins främsta mål i världspolitiken: nämligen att slippa de ekonomiska sanktionerna från väst. Flyktingströmmarna till EU har alltså blivit ett implicit vapen för Putins regim på den storpolitiska arenan. Den här bilden har inte bekräftats officiellt av ryska myndigheter, men med tanke på att Putins regim kontrollerar de flesta media finns det anledning att tro att skadeglädjen frodas även i Kreml.
Ryssland har även börjat bomba IS, även om de flesta anfallen än så länge har skett mot andra rebellgrupper som är i opposition mot Assad. En av attackerna mot IS har lett till 600 jihadister har kapitulerat och börjat fly mot EU, där förmodligen Sverige väntar som slutdestination för många av dem. Ryssland har allt att tjäna på kriget mot IS (och andra rebellgrupper). Om USA motsätter sig attackerna framstår det som att USA sponsrar IS, vilket de direkt och indirekt har gjort. Om USA å andra sidan går med i Rysslands allians bekräftar de Putin i hans agerande. Eventuellt kommer även Saudiarabien att gå in i kriget mot Assad och Putin; en sådan intervention skulle kunna leda till ett storskaligt krig i hela Mellanöstern, vilket skulle leda till att oljepriset skulle rusa uppåt. Putin skulle tjäna på ett ökande oljepris, vilket i sin tur skulle stärka rubeln och den krisande ryska ekonomin. Även i ett sådant scenario skulle Putin komma ut som vinnare.
Dessutom har Ryssland ökat sin militära närvaro i Östersjöregionen. Runt Baltikum har ryska trupper utfört övningar med tiotusentals soldater och den ryska exklaven Kaliningrad (Königsberg) är överbelamrad med mängder av ryska förband och vapensystem. Det finns säkerhetsexperter som bedömer att Ryssland planerar en aggression mot ett eller flera baltiska länder och i samband med detta kanske en kortvarig ockupation av Gotland. Om detta kommer att inträffa kommer det att ske tidigast 2016 eller mer troligt 2020 då Rysslands första upprustning kommer att vara avslutad. Ockupationen av Gotland skulle motiveras av att Ryssland då kan ta kontroll av luftrummet över hela Östersjön och därmed effektivt kunna stoppa NATO. Det finns å andra sidan ryska säkerhetsexperter som bedömer att Ryssland aldrig skulle anfalla ett NATO- eller EU-land eftersom riskerna för ett krig med NATO är alldeles för stora. Rysslands upprustning i Östersjöregionen är enligt dem bara ett sätt för Putin att flexa de militära musklerna och stärka sin position inrikespolitiskt.
Ryssland och Kina (som också levererar stora mängder vapen till Syrien) har med sina veton i FN’s säkerhetsråd blockerat alla resolutioner för ett ingripande i Syrien. Att Ryssland vill låta kriget i Syrien fortsätta med sina vapenleveranser har alltså sin förklaring i att de vill tjäna pengar på vapenleveranserna, framstå som hjältar som bombar IS, att avleda fokus från invasionen av Ukraina och att försvaga EU. Detta främjar Putins övergripande mål, vilka är att slippa västs sanktioner mot Ryssland och att öka oljepriset för att stärka rubeln.
Hur många flyktingar från Syrien tar då Ryssland emot? Några tusen sedan 2012 lyder svaret. I princip ingenting jämfört med de hundratusentals flyktingar Sverige har tagit emot, trots att Ryssland aktivt sponsrar kriget, har 15 gånger större befolkning och världens största landmassa. Ryssarna är alltså betydligt generösare med vapen och ammunition än med uppehållstillstånd.
Vid en första anblick kan det tyckas märkligt att svenska och europeiska medier ägnar all uppmärksamhet åt hur EU, och i synnerhet Sverige, ska ta emot så många flyktingar som möjligt från Syrien när det är länder som Ryssland som egentligen ligger bakom konflikten. Det cyniska och nedslående svaret har ni precis fått i detta blogginlägg.